(Klicka på den för att få större!)
torsdag 31 maj 2012
Teknik i barnens värld
Barn och elever i alla åldrar stöter på naturvetenskapliga och tekniska ting i vardagen hela tiden. Naturvetenskap kan bl.a. kopplas till att ha mer och tjockare kläder på sig på vintern, men mindre och lättare kläder på sig på sommaren; växter och djur de kommer i kontakt med; datorer, TV-spel, o.s.v. Det finns hur mycket som helst. Något jag har tänkt på är att vi som studenter och framtida lärare kan använda oss av det som finns runtomkring dem, som de kan om och har koll på, till att hjälpa dem växa som individer och stärka deras självbild.
Ta något så simpelt som att hjälpa sin fröken med hennes mobiltelefon, till exempel. En dag när det var dags för mig att åka hem från min VFU-plats kom en av eleverna i den ena årksurs 3 jag är i fram till mig och frågade vad jag hade för telefon, då jag tog upp den för att ringa ett samtal. Jag svarade att jag har en iPhone 4S och han berättade glatt att hans föräldrar lovat honom en iPhone 5. Jag frågade honom om det fanns någon skillnad på telefonerna och han svarade att "Njaa, inte precis tror jag, men den ser lite annorlunda ut och går lite snabbare och det finns kanske fler appar till den".
Han frågade sedan om jag hade några spel på mobilen och jag lät honom titta på dem för att se vilka det var. Han påpekade då att skärmen på min telefon var lite svag i ljusstyrka så att det var lite svårt att se i vissa vinklar. Jag tyckte egentligen inte att skärmen var mörk och jag visste hur man ändrar ljusstyrkan, men jag sa till honom att han hade rätt och frågade om han kunde hjälpa mig att ändra. Hans ansikte sken genast upp och sa "Ja, jag vet hur man gör, jag hjälper dig!". Han gick in på rätt inställningar och ändrade så att skärmen blev ljusare och bad mig säga stopp när det var som jag ville ha det. Jag tackade honom så mycket och han sträckte stolt på sig för att han kunnat hjälpa en fröken.
Poängen med detta är att det finns mycket teknik som dagens 20-åringar vuxit upp med och nästan automatiskt förstår sig på, men som 50-åringar kanske inte gör. På samma sätt är det mycket som dagens barn konstant kommer i kontakt med och kanske därför vet mer om eller kan bättre än vi vuxna, vare sig vi är 20 eller 50 eller 80 år gamla. Istället för att som lärare bestämma sig för att använda något annat, som vi kan, borde vi kanske be barnen om hjälp. De får då använda sig av sina färdigheter och känna att de är viktiga; att vuxna kan behöva deras hjälp precis som de behöver vår.
Teknik finns överallt och den vardagliga teknik barn och elever konstant har omkring sig kan inte bara hjälpa dem i deras fortsatta utbildning om just teknik, utan för att växa som personer och känna sig nyttiga för människorna omkring dem, och hela samhället - vilket även gäller naturvetenskap, förstås!
Ta något så simpelt som att hjälpa sin fröken med hennes mobiltelefon, till exempel. En dag när det var dags för mig att åka hem från min VFU-plats kom en av eleverna i den ena årksurs 3 jag är i fram till mig och frågade vad jag hade för telefon, då jag tog upp den för att ringa ett samtal. Jag svarade att jag har en iPhone 4S och han berättade glatt att hans föräldrar lovat honom en iPhone 5. Jag frågade honom om det fanns någon skillnad på telefonerna och han svarade att "Njaa, inte precis tror jag, men den ser lite annorlunda ut och går lite snabbare och det finns kanske fler appar till den".
Han frågade sedan om jag hade några spel på mobilen och jag lät honom titta på dem för att se vilka det var. Han påpekade då att skärmen på min telefon var lite svag i ljusstyrka så att det var lite svårt att se i vissa vinklar. Jag tyckte egentligen inte att skärmen var mörk och jag visste hur man ändrar ljusstyrkan, men jag sa till honom att han hade rätt och frågade om han kunde hjälpa mig att ändra. Hans ansikte sken genast upp och sa "Ja, jag vet hur man gör, jag hjälper dig!". Han gick in på rätt inställningar och ändrade så att skärmen blev ljusare och bad mig säga stopp när det var som jag ville ha det. Jag tackade honom så mycket och han sträckte stolt på sig för att han kunnat hjälpa en fröken.
Poängen med detta är att det finns mycket teknik som dagens 20-åringar vuxit upp med och nästan automatiskt förstår sig på, men som 50-åringar kanske inte gör. På samma sätt är det mycket som dagens barn konstant kommer i kontakt med och kanske därför vet mer om eller kan bättre än vi vuxna, vare sig vi är 20 eller 50 eller 80 år gamla. Istället för att som lärare bestämma sig för att använda något annat, som vi kan, borde vi kanske be barnen om hjälp. De får då använda sig av sina färdigheter och känna att de är viktiga; att vuxna kan behöva deras hjälp precis som de behöver vår.
Teknik finns överallt och den vardagliga teknik barn och elever konstant har omkring sig kan inte bara hjälpa dem i deras fortsatta utbildning om just teknik, utan för att växa som personer och känna sig nyttiga för människorna omkring dem, och hela samhället - vilket även gäller naturvetenskap, förstås!
För de som ej hörde vår redovisning
Lägger här till några delar från vår redovisning som andra grupper kan få ta del av.
DIDAKTISKA
FRÅGOR: Vad? Varför? Hur?
Vad? Mål från Lgr 11 -
Människans upplevelse av temperatur.
Varför? Detta val grundades utifrån en fråga
från en av våra elever på VFU:n. ”Varför man svettas när man springer och
idrottar”. Detta kände vi då kunde vara av intresse att fördjupa oss i och
planera en lektion utefter. Då detta kunde vara intressant för fler elever att
få kunskap om.
Mål för
lektionen:
·
Kunna
kroppens normala temperatur
·
Ha
förståelse för inre och yttre faktorer
·
Kunna
ge exempel på påverkande inre och yttre faktorer
·
Ge
exempel på användningsområden av termometern
Hur? Frågade elever om vår concept cartoon
och fick svar som vi sedan satte in i tankebubblor. Vi redovisade sedan en
power-point med concept som utgångspunkt då vi gick igenom de olika delarna i
vår ämnesfördjupning. Denna power-point gjordes på grunden av elevernas
kunskapsnivå(eleverna i förskoleklass hade stor hjälp av de rörliga bilderna då
de kunde koppla samman dessa med det vi berättade). Vi utförde sedan ett
respektive två experiment.
Det första
gick ut på att känna skillnaden på värme från vatten och luft då vi med en
hårfön blåste på handen och sedan stoppade fingrarna i vatten med samma
temperatur som luften (ca 45grader). Det andra experimentet gick ut på att se
skillnaden på kroppens temperatur före och efter man varit ute och sprungit.
Eleverna redovisade sina kunskaper om ämnet efter lektionen på två olika sätt,
3 st i vår grupps klasser ritade bilder och de två andra fyllde i ett
arbetsblad.
Genom att
lägga lektionen på elevernas kunskapsnivå gör att lärandet blir mer
meningsfullt då de lättare kan relatera till bland annat egna erfarenheter.
Genom att
under denna och även andra lektioner utföra experiment får eleverna möjligheten
att se hur verkligheten faktiskt fungerar i praktiken och inte bara teoretiskt.
Genom att eleverna genom sina sinnen fått experimentera anser vi har gjort att
kunskapen blivit djupare eller ”fastnat” på ett annat sätt.
Under
lektionen höll vi en öppen dialog då eleverna hela tiden fick ställa frågor
eller berätta om exempelvis egna erfarenheter.
Materia –
Maten vi äter som ger oss energi och värme. Solen. Kläder som håller värmen
”kvar” i kroppen. Vattnet vi värmde och använde till experimentet.
Liv –
Kroppens funktioner. Kroppens temperaturreglering måste fungera för att vi ska
överleva.
Energi –
Solen ger oss energi genom värme. Maten ger oss kemisk energi. Kroppens rörelse
skapar energi.
Teknik –
Termometern. (Hårtorken, vattenkokare).
Samhället:
På vilket sätt har vi använt deras
omgivning som resurs?
En
termometer finns det i nästan varje hem, skola, butik, jobb mm och finns alltså
i elevernas vardag nästan vart de än befinner sig. Genom att avläsa termometern
kan vi bestämma hur mycket kläder vi ska ta på oss för att exempelvis inte
frysa. För att fungera i vardagen behöver de känna till hur sin kropp fungerar.
Varför de blir kalla och hur de kan förebygga och motverka detta.
Eleverna
fick en uppfattning av exempelvis vatten och luft. Att vatten känns varmare än
luft vid samma temperatur. Vi tog ett exempel att eleverna kunde sitta i en
bastu som var ca 80 grader varmt men att de inte skulle kunna bada i vatten som
var 80 grader. Detta gör att vi även här använt elevernas omgivning som ett
exempel och resurs i vår undervisning.
Vardagssituation
När jag var ute och gick igår möte jag några ungdomar som
jag skulle gissa var 15 år ungefär. De var ute med skolan och skulle vad jag
förstod gå en runda. De skulle gå över en gräsmatta som var lite fuktig. Först kom
det 4 tjejer och den ena tjejen säger då ”ska vi gå här, seriöst. Fy fan vad
äckligt”. Efter dem kom det 5 killar och går också över denna gräsmatta. När de
går där kommer en groda hoppande. En kille säger då ”Åh kolla en groda”. En
annan säger ”Fy fan vad äckligt”. Alla står och tittar på grodan under någon
sekund sedan fortsätter tre killar gå medan två stannar kvar och den ena av dem
försöker ta upp grodan. De killarna som gick sa dem till honom att han inte
skulle röra den för det är så äckligt. Han fick sedan tag på grodan och då sa
de andra att han var äcklig.
Detta tycker jag visar på olika inställning till naturen då
den ena killen förmodligen var väldig intresserad av djur och natur medan de
andra tyckte det var äckligt. Även de tjejerna som gick först verkade inte
gilla naturen utan föredrog nog asfalt verkade det som. Om jag ser till
elevernas lärande anser jag att det är viktigt att för dem att vara ute i
naturen och inse att den inte varken är farlig eller äcklig.
//Emelie
tisdag 15 maj 2012
Lite tankar om DINO
Då jag var sjuk och missade seminariet om DINO tänkte jag skriva ett litet inlägg om ett par av mina tankar rörande materialet. En av punkterna i matrisen är om elevernas förmåga att forma hypoteser, vilken jag tycker är intressant och har därför valt att prata lite om.
Naturvetenskap kan vara ett svårt ämne, då det – till skillnad från t.ex. matematik – inte nödvändigtvis är helt säker kunskap. I skolan talar man om sådant man är säker på, eller lagar och teorier som tillräckligt många är säkra på för att det skall klassas som ”sanning”, men förhoppningsvis talar läraren ändå om att dessa är beprövade teorier och att forskare och vetenskapsmän har kommit fram till dessa bl.a. (eller till största del) genom tester, försök och experiment. Kunskapen har blivit sann p.g.a. beprövade hypoteser, som visat sig stämma.
Det är därför viktigt enligt mig, framför allt i naturvetenskap, att förmågan att bilda egna tankar och hypoteser är något eleverna får pröva och öva på. Enligt DINO är detta en del av bedömningen; alltså, en del av bedömningen är om huruvida en elev kan bilda och formulera hypoteser.
Jag tänker på mina egna elever på min VFU-plats, där flera av dem är väldigt duktiga i många ämnen, men har svårt att förklara varför de gör som de gör, eller berätta hur de tänker. De är duktiga på att bilda hypoteser (hur de tror att de skall gå till väga, eller vad som kommer att hända om de gör på ett visst sätt), men har svårt för att formulera dessa. De vet vad de tror, men kan inte förklara vad det är de tror, och jag tror att det här är vanligt hos barn. Men i ett ämne som naturvetenskap är förmåga att formulera hypoteser och förklara dessa för andra väldigt viktigt, vilket självklart är en anledning till att det finns med i bedömningsmatrisen. Det blir svårt att bedöma en elev i naturvetenskap – även om de har rätt på proven – om de inte kan förklara varför det blir som det blir; om de inte kan visa att de förstått de bakomliggande orsakerna till resultatet, antingen genom egna experiment eller genom andras.
Jag tror att det kan vara svårt att bedöma en del elever i naturvetenskap utifrån DINO utan att ha jobbat ordentligt med det, inte p.g.a. det är dåliga bedömningspunkter, utan för att en del barn kan ämnet men har svårt att formulera sina tankar och hypoteser. Självklart är det då viktigt att som lärare ge dem tillfällen att öva på detta, vilket jag antar (och hoppas) att de gör. Som min grupp påpekade i det tidigare inlägget om DINO behövs mycket mer än en lektion för att nå dessa mål, inte bara för att gå vidare i ämnet så att eleverna lär sig mer fakta, utan så att de lär sig arbeta på ett naturvetenskapligt sätt, med hypoteser och teorier och experiment. Sedan, när man gjort detta och verkligen låtit eleverna träna på detta, är DINO enligt mig ett mycket bra sätt att se var eleverna befinner sig nivåmässigt, särskilt då eleverna själva är involverade i sin utveckling och kan på ett tydligt sätt se sin egen utveckling tillsammans med läraren.
Jag anser även att frågorna på varje punkt är bra formulerade. De uppmuntrar eleven att tala om vad de tror och tänker och uppmanar till diskussion mellan eleven och läraren, som hjälper läraren att se vad eleven behöver fortsätta utveckla samt hjälper eleven att öva på att formulera och förklara sina hypoteser och verkligen tänka efter varför han/hon tror som de gör, på ett sätt som verkligen tillåter dem att ta del av sin egen utveckling och se hur den går framåt.
Naturvetenskap kan vara ett svårt ämne, då det – till skillnad från t.ex. matematik – inte nödvändigtvis är helt säker kunskap. I skolan talar man om sådant man är säker på, eller lagar och teorier som tillräckligt många är säkra på för att det skall klassas som ”sanning”, men förhoppningsvis talar läraren ändå om att dessa är beprövade teorier och att forskare och vetenskapsmän har kommit fram till dessa bl.a. (eller till största del) genom tester, försök och experiment. Kunskapen har blivit sann p.g.a. beprövade hypoteser, som visat sig stämma.
Det är därför viktigt enligt mig, framför allt i naturvetenskap, att förmågan att bilda egna tankar och hypoteser är något eleverna får pröva och öva på. Enligt DINO är detta en del av bedömningen; alltså, en del av bedömningen är om huruvida en elev kan bilda och formulera hypoteser.
Jag tänker på mina egna elever på min VFU-plats, där flera av dem är väldigt duktiga i många ämnen, men har svårt att förklara varför de gör som de gör, eller berätta hur de tänker. De är duktiga på att bilda hypoteser (hur de tror att de skall gå till väga, eller vad som kommer att hända om de gör på ett visst sätt), men har svårt för att formulera dessa. De vet vad de tror, men kan inte förklara vad det är de tror, och jag tror att det här är vanligt hos barn. Men i ett ämne som naturvetenskap är förmåga att formulera hypoteser och förklara dessa för andra väldigt viktigt, vilket självklart är en anledning till att det finns med i bedömningsmatrisen. Det blir svårt att bedöma en elev i naturvetenskap – även om de har rätt på proven – om de inte kan förklara varför det blir som det blir; om de inte kan visa att de förstått de bakomliggande orsakerna till resultatet, antingen genom egna experiment eller genom andras.
Jag tror att det kan vara svårt att bedöma en del elever i naturvetenskap utifrån DINO utan att ha jobbat ordentligt med det, inte p.g.a. det är dåliga bedömningspunkter, utan för att en del barn kan ämnet men har svårt att formulera sina tankar och hypoteser. Självklart är det då viktigt att som lärare ge dem tillfällen att öva på detta, vilket jag antar (och hoppas) att de gör. Som min grupp påpekade i det tidigare inlägget om DINO behövs mycket mer än en lektion för att nå dessa mål, inte bara för att gå vidare i ämnet så att eleverna lär sig mer fakta, utan så att de lär sig arbeta på ett naturvetenskapligt sätt, med hypoteser och teorier och experiment. Sedan, när man gjort detta och verkligen låtit eleverna träna på detta, är DINO enligt mig ett mycket bra sätt att se var eleverna befinner sig nivåmässigt, särskilt då eleverna själva är involverade i sin utveckling och kan på ett tydligt sätt se sin egen utveckling tillsammans med läraren.
Jag anser även att frågorna på varje punkt är bra formulerade. De uppmuntrar eleven att tala om vad de tror och tänker och uppmanar till diskussion mellan eleven och läraren, som hjälper läraren att se vad eleven behöver fortsätta utveckla samt hjälper eleven att öva på att formulera och förklara sina hypoteser och verkligen tänka efter varför han/hon tror som de gör, på ett sätt som verkligen tillåter dem att ta del av sin egen utveckling och se hur den går framåt.
måndag 7 maj 2012
Balthazar
På förmiddagen var vi på studiebesök på Balthazar där de denna vecka hade temavecka "Matteskatten". Detta gick ut på en liten teater som handlade om en sjörövare som hittat en skattkista full med mattematiska klurigheter(vilket olika klasser fick komma dit och delta i om de ville). Denna kista anpassades utefter vilken ålder besökarna hade. Denna förmiddag besöktes de av en förskola så matten låg grundad på att prata om olika enkla matematiska begrepp. Detta såg ut att vara väldigt uppskattat av barnen och även lärarna då de lyssnade och deltog så fort de fick chansen.
Barnen fick även vara ute i lokalen och prova på de olika experimenten som fanns och de var väldigt nyfikna och tyckte det var häftigt att få prova på saker som att gå på månen, krypa runt i ett konstruerat hjärta och bygga inne i verkstaden.
Det var för oss som studenter roligt att se hur mycket barnen uppskattade detta vilket gjorde besöker också gynnsamt för mig då man fick höra hur deras tankar gick. I min framtida yrkesroll kommer jag försöka ta med mina klasser till olika science center såsom Balthazar eftersom detta är ett bra sätt för barn och elever i alla åldrar att upptäcka och utforska saker på ett praktiskt sätt.
/therese
Barnen fick även vara ute i lokalen och prova på de olika experimenten som fanns och de var väldigt nyfikna och tyckte det var häftigt att få prova på saker som att gå på månen, krypa runt i ett konstruerat hjärta och bygga inne i verkstaden.
Det var för oss som studenter roligt att se hur mycket barnen uppskattade detta vilket gjorde besöker också gynnsamt för mig då man fick höra hur deras tankar gick. I min framtida yrkesroll kommer jag försöka ta med mina klasser till olika science center såsom Balthazar eftersom detta är ett bra sätt för barn och elever i alla åldrar att upptäcka och utforska saker på ett praktiskt sätt.
/therese
fredag 4 maj 2012
Besök på Balthazar 4 maj
På besöket var vi med och observerade när en klass två var
på Balthazar. Det var 21 elever. Personalen tog emot eleverna och presenterade
sig. De ställde frågan Vad är teknik? Eleverna svarade elektriska saker,
mekaniska saker. Personlen visade leksaker och hur de kan ha teknik och
mekaniska funktioner. De visade kugghjulsprincipen och hävstångsprincipen och relaterade
dessa till föremål vi använder vardagen. Eleverna var delaktiga och verkade engagerade
och hade egna erfarenheter kring dessa tekniska fenomen. En person spelade Christopher Polhem han uppfann
det tekniska alfabetet och kugghjulet. De visade hur dessa uppfinningar
fungerade på ett pedagogiskt sätt vilket gjorde att barnen förstod hur det
fungerade och kunde relatera till sin egen verklighet/vardag. Efter det fick de
pröva på ett göra en egen konstruktion (Hoppande Amanda) sedan fick de fritt
pröva på olika stationer och konstruktioner.
Vi tyckte att besöket var givande och lärorikt. Vi kunde se
en utveckling hos barnen när dem skulle lära sig om de olika konstruktionerna. När
de sedan fick gå runt i utställningen fick de själva prova på. Detta tyckte vi
var bra då de får tänka genom egna erfarenheter och komma på lösningar.
Exempelvis stod två pojkar och funderade på hur vattnet skulle ledas genom en
ränna och sedan till ett vattenhjul så att de snurrar. Det gjorde att de fick
diskutera med varandra och komma fram till en lösning. Detta tycker vi är bra
med denna verksamhet. Verksamheten integrerar språk i naturvetenskapen utefter
elevernas intresse. Det ser vi som positivt då eleverna får lära sig språket på
ett annat sätt än vad som görs i skolan.
Det vi tänkte på var att det inte alltid fanns en logisk
förklaring eller lösning för barnen att förstå. Dock tänker vi att detta är
meningen att det inte ska stå en lösning på varje station. Detta ger barnet en
möjlighet att själv fundera på fenomenet. Pedagogerna som finns på verksamheten
kan vid behov hjälpa barnen om de inte förstår konstruktionen. Om vi ser
kritiskt på verksamheten så krävs det mycket personal som är med för att stötta
eleverna.
//Viola, Christina, Rosanna och Emelie
tisdag 1 maj 2012
Allemansrätten
Allemansrätten är inskriven under Sveriges rikes lag.
Begreppet allemansrätten uppkom efter en fritids utredning 1940- . Den ger oss
frihet att relativt fritt röra oss i skog och mark oavsett vem som äger marken.
Men grundregels är att man måste respektera naturen och inte förstöra eller
störa naturen och djurlivet i skog och mark. I allemansrätten finns en del
gråzoner där saker inte är tillåtna men ändå inte förbjudna heller. Allemansrätten är en gammal unik tradition som
vi har i Sverige. Man får röra sig fritt i naturen och man fritt plocka bär och
svamp i skogen till husbehov. Förr i tiden var viktigt för många familjer att
kunna dryga ut matförråden på dessa sätt. Samhället ser annorlunda ut i dag än
när allemansrätten kom till. Man använder sig av skog och mark på nya sätt inom
tillexempel upplevelse industrin, terrängcykling, man åker snöskoter, ökad
turism, Bärplockare lockas från andra länder med syfte att tjänar pengar på
verksamheten. Så var det inte tänkt att man skulle använda den frihet
allemansrätten gav.
Allemansrätten omfattar följande områden: Att färdas i
natur, Camping, Allemansrätten på vatten, Vad man får plocka, Elda med måtta,
Hund jakt och fiske, organiserat friluftsliv.
Det är kommunerna som har det lokala ansvaret för
friluftsliv, naturvård och turism. Länsstyrelsen har det regionala ansvaret för
naturvård och friluftsliv de är också tillsynsmyndighet för frågor som rör
lagstiftning i anknytning till allemansrätten. Naturvårdsverket för tillexempel
miljöfrågor, allemansrätt, friluftsliv, jakt, naturvård och fjällsäkerhet och
de ger ut information om allemansrätt, natur och naturvård.
I Sverige finns det även en mängd organisationer och
föreningar som har intresse av natur och miljö. De kanske utövar sin idrott
eller intresse i vår natur och är på så sätt mån om vår allemansrätt.
Rullstensås
När inlandsisen smälte, uppstod älvar under det kilometer
tjocka istäcket. De kraftiga strömmarna, gjorde att sten och grus följde med
och slipades runda. Igenomskärning av rullstensås kan man tydligt se att
stenarna är sorterade de grövsta ligger underst(block, stenar,grus och sand) och
de minsta överst. Vid isens kant mynnade älvarna ut och lämnade efter sig åsar
av rullsten. Åsarna kunde vara ca 10 meter höga och de hade smala ryggar som
kunde sträckte sig flera mil i riktningen Nordväst- sydost detta på grund av
att inlandsisen smälte av i den riktningen. Rullstensåsarna förekom både där
isen smält av på land och i vatten. Åsar som uppkom under vatten var oftast
plattare för att vågorna plattat ut marken under landhöjningens gång.
Rullstensåsarna har genom tiderna haft stor betydelse för människorna. De har
används som transport vägar, man slapp bakhåll åsarna gav god uppsikt. Åsarna
gav god dränering. Tidig bebyggelse fans runt åsarna då bördig jord avlagrats
runt åsarna vid uppkomsten. Här kunde man odla. I rullstensåsarna fans även
rikligt med sand och grus som kunde användas till vägbyggen. Åsarna har även
stor betydelse vad det gäller vattenförsörjning. Regnvatten rinner lätt ner
genom stenarna men hindras att rinna ut och undan genom lerjord son finns runt
åsen. På så sätt fungerar de även som vattenreservoarer. Bland Sveriges största
ås är Badelundaåsen den sträcker sig mellan Nyköping och Siljan.
Biotoper & Kalkälskande växter
BIOTOPER
En biotop är en biologisk term för en speciell typ
av omgivning där vissa organismer kan leva. Biotopens egenskaper påverkar på
ett sånt sätt att endast vissa organismer mår bättre av att vara i denna
omgivning. De grupper av organismer som bor i en biotop kallas för biocenos. I ett
industriellt sammhälle som vi lever i är dessa biotoper påverkade av
industriell verksamhet. Biotopens karraktär avgörs av abiotiska(fysiska och
kemiska faktorer) och biotiska faktorer(levande organismer).
Abiotiska: ex. Vind,
vattentillgång och ph-värdet.
Biotiska: De levande
organismerna där, deras tillgång till föda och konkurrens.
KALKÄLSKANDE VÄXTER
Kalkälskande växter
kallas också basofiler och är beroedne av en kalkhaltig miljö. Växterna påverkas
av markens surhetsgrad struktur, värme och näring. Mycket kalk höjer ph-värdet vilket gör det enklare för växterna att ta upp näring från marken. Platser med hög kalkhalt är
oftast väldigt artrika. Exempel på kalkälskande växter är lönn, olika orkideer,
alm och krokus.
Källor:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Biotop (2012-05-01)
http://www.ne.se/basofil (2012-05-01)
/therese
Begrepp inför exkursion
Istid
Istid kännetecknas av att stora landsområden blir
täckta med is. Detta sker under en period i jordens historia. Vi har många hört
att det har varit fyra istider i historien, dock vet forskarna nu att det har
varit fler än så. Det kommer komma en istid om ungefär 60 000 år men den kommer
inte vara så kraftig. Begreppet istid betyder nedisning och avser både en
nedisning och en längre period med flera nedisningar.
Den istid som var senast kallas för Weichselistiden och började för ungefär 115 000 år sedan och
slutade för 11 500 år sedan. Den täckte större delen av jordens
landsområde med is. Weichselistiden täckte landskap från norra Tyskland och
hela Skandinavium, dock inte de västra delarna av Jylland. Den äldsta istiden
som vi vet var för cirka 1 miljard år sedan.
I Sverige kan man finna spår av den senaste istiden
då nya jordarter och landskapsformer bildades. Jordarterna morän,
isälvssediment och glacial lera bildades bland annat. Vi kan se
landskapsformerna som bildades exempelvis rullstensåsar, dödisgropar och
drumliner.
När en nedisning sker kan havsytan sjunka upp till
100 meter då vattnet blir till is. Det medför även att landområden trycks ned
då isen blir tung.
Pangaea
Pangaea betyder
hela jorden och är superkontinenten som var under mesozoikum. Detta var innan
det blev dagens kontinenter. Det var två superkontinenter som drev ihop och
bildade pangaea för 250 miljoner år sedan. Det medförde jordens största dödande
av organismer, då 95% dog ut. Pangaea såg ut som en stort C och det finns
fortfarande bergkedjor som bildades under denna tid. Dessa är exempelvis Appalacherna
i Nordamerika
och Uralbergen
i Centralasien.
Klimatet på superkontinenten var varmt och torrt vilket påverkade djur och växter då det var brist på vatten. Det fanns ett hav som var runt Pangaea och sägs vara lika stort som alla nuvarande hav tillsammans. Superkontinenten Pangaea var dock inte den första superkontinenten på jorden.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Pangaea
Vulkanism
” En vulkan är en öppning i jordskorpan, där het magma (smälta bergarter) tränger upp från jordens inre och stelnar till lava då den når ett kallare medium, såsom luft eller vatten.” (http://sv.wikipedia.org/wiki/Vulkan)
Vulkaner är som ventiler för den hettan som är i jordens inre då het bergartssmälta magma trängs upp till jordytan och kommer upp som lava vid vulkanutbrott. Vulkanism sker framför allt vid gränserna mellan jordskorpans plattor, i de oceanska ryggarnas mittpunkt och vid kontinentala riftzoner. Det som händer är att jordskorpan spricker och plattorna glider isär vilket gör att jordskorpan glider ner och smälter då upp till lava. <när vulkanism sker i mitten av de oceanska ryggarna så är det utmed sprickorna i havsbotten. <då bildas undervattenslava som blir stelt av det omgivande havsvattnet och får då en kuddliknande form.
Det finns även isolerade vulkaner som inte är vid en plattgräns utan är mitt på en platta. Dessa kallas för ”hotshots” (hetfläckar). Det som händer är att het magma i jordskorpan trängs upp och bränner sedan hål på jordskorpan.
Man kan inte svara på hur många vulkaner som är ”aktiva” då vissa vulkaner har utbrott ganska regelbundet medan andra kan ha utbrott med flera hundra år emellan.
När vulkanism sker i kontinenternas inre eller i riftzonerna så
förekommer både basisk och sur magma. En del av de vulkaniska bergarterna i
dessa miljöer har en sammansättning som är ovanlig då sammansättningen är med
grundämnen som exempelvis natrium och kalium.
http://www.nrm.se/sv/meny/faktaomnaturen/geologi/vulkanerochjordbavningar/vulkanerochvulkanism.1070.html
Återkoppling
Här kommer även ett snabbt inlägg om min återkopplingslektion, som jag höll ett par veckor efter den genomförda lektionen om temperatur.
Jag hade inte så lång tid på mig, bara 10 minuter eller så i slutet på en annan lektion, men jag anser att jag ändå fick en god inblick i om eleverna kom ihåg vad vi gjort. Jag hade inte väntat mig att de skulle komma ihåg allt, men fick en mycket glad överraskning då de kunde tala om för mig nästan precis vad vi gjort. De flesta kom till och med ihåg och använde sig av begreppen "inre faktorer" och "yttre faktorer" och alla kunde ge i alla fall ett exempel på vad det var och hur det påverkade temperaturen.
Flera av dem kom även ihåg orden "atomer" och "molekyler" (som jag under lektionen bara nämnde för att förklara vad som sker i kroppen, men inte krävde att de skulle komma ihåg namnen på), samt att de rör på sig och då höjer temperaturen.
De kom inte ihåg ordet "hypotalamus", men de kom ihåg att det finns en del i hjärnan mellan tinningarna som ställer in temperaturen i kroppen och att den påverkas i samband med inre och yttre faktorer som påverkar kroppstemperaturen.
De kunde även tala om för mig varför vi får feber och hur/varför det hjälper att ha feber när vi är sjuka.
Jag var helt klart mycket nöjd med återkopplingstillfället och glatt förvånad över att de kom ihåg så mycket som de gjorde. Det kändes mycket bra och jag såg även på dem hur stolta de var över att de tillsammans kom ihåg så pass mycket och kunde förklara för mig i stort sett det som jag tidigare förklarat för dem. Ingen kom ihåg allt, men som grupp kom de ihåg det allra mesta och när en elev berättade något var det alltid flera andra som sa "Just det!" eller liknande. Det var mycket roligt att se!
Jag hade inte så lång tid på mig, bara 10 minuter eller så i slutet på en annan lektion, men jag anser att jag ändå fick en god inblick i om eleverna kom ihåg vad vi gjort. Jag hade inte väntat mig att de skulle komma ihåg allt, men fick en mycket glad överraskning då de kunde tala om för mig nästan precis vad vi gjort. De flesta kom till och med ihåg och använde sig av begreppen "inre faktorer" och "yttre faktorer" och alla kunde ge i alla fall ett exempel på vad det var och hur det påverkade temperaturen.
Flera av dem kom även ihåg orden "atomer" och "molekyler" (som jag under lektionen bara nämnde för att förklara vad som sker i kroppen, men inte krävde att de skulle komma ihåg namnen på), samt att de rör på sig och då höjer temperaturen.
De kom inte ihåg ordet "hypotalamus", men de kom ihåg att det finns en del i hjärnan mellan tinningarna som ställer in temperaturen i kroppen och att den påverkas i samband med inre och yttre faktorer som påverkar kroppstemperaturen.
De kunde även tala om för mig varför vi får feber och hur/varför det hjälper att ha feber när vi är sjuka.
Jag var helt klart mycket nöjd med återkopplingstillfället och glatt förvånad över att de kom ihåg så mycket som de gjorde. Det kändes mycket bra och jag såg även på dem hur stolta de var över att de tillsammans kom ihåg så pass mycket och kunde förklara för mig i stort sett det som jag tidigare förklarat för dem. Ingen kom ihåg allt, men som grupp kom de ihåg det allra mesta och när en elev berättade något var det alltid flera andra som sa "Just det!" eller liknande. Det var mycket roligt att se!
Genomförd lektion
Nu är det hög tid att jag skriver något om hur min genomföra lektion gick, så här kommer det!
Jag höll min lektion om (kropps)temperatur med en åk 2:a, samt Viola från min seminariegrupp, som var med och observerade. Min handledare var tvungen att ha hand om eleverna från åk 3 (då klassen är en 2-3:a) och kunde därför inte vara med.
Jag började med att samla in eleverna och sätta dem tre och tre vid tre olika bord i klassrummet (vid ett bord fick de sitta fyra stycken). Jag talade sedan om att vi skulle prata om temperatur och vad som händer i kroppen när vi blir varma eller kalla; hur temperaturen påverkar oss. Jag visade dem vår Concept Cartoon och de fick sedan diskutera med varandra och med mig om egna tankar och teorier, om vad som händer när man blir för varm respektive för kall. Jag gick sedan igenom bilderna i vår PowerPoint och diskuterade hela tiden med eleverna. De fick på så vis vara med och ställa frågor samt komma med egna tankar och idéer.
De flesta eleverna var med hela tiden och tyckte att det var roligt och intressant, medan jag ibland fick säga till ett par stycken som lätt tappade fokus och blev lite rastlösa. Det var dock sista lektionen innan maten och rasten och jag var därför förberedd på detta. Det blev lite kaotiskt med dessa vid vissa tillfällen, men de lyssnade ändå när jag sa till dem och jag försökte byta tempo eller ändra röstläge lite grann för att "förnya" det vi höll på med. I det stora hela skötte de flesta sig ändå väldigt bra.
Efter PowerPoint-delen talade jag om för eleverna att vi skulle genomföra ett litet experiment. Deras intresse väcktes då på nytt och de var ivriga över att få veta vad vi skulle göra. Jag förklarade att vi skulle känna på luften från en hårfön som skulle vara ca 45 grader varmt och sedan även på vatten i en mugg, som också skulle vara ca 45 grader varmt, för att se om luft och vatten med samma grader kändes likadant eller olika. De fick först gissa och säga vad de själva trodde, då ett par stycken trodde att luften skulle vara varmare, medan de flesta gissade på att vattnet skulle kännas varmare. Alla elever fick sedan en och en känna på den varma luften och det varma vattnet och erfara att vattnet kändes varmare, trots att det var samma grader. Efteråt fick de diskutera med varandra och med mig om varför det var så, innan jag gick igenom det med dem och förklarade.
Efter detta skulle jag egentligen genomfört ett till experiment, där tempen skulle tas på eleverna innan de sprang runt skolgården eller stod stilla för att sedan jämföra om temperaturen var annorlunda efteråt, men detta fanns det inte tid till eftersom jag ville göra en sammanfattning i slutet av lektionen för att se om de tagit till sig av innehållet.
I slutet av lektionen delade jag ut penna och papper till dem i de smågrupper de satt i och ställde några enkla frågor som de fick diskutera och skriva ner svaren på, för att se om de tagit till sig något och kom ihåg vad vi pratat om och lärt oss under lektionen. Jag kände att jag fick mycket bra respons på detta (dock var ett par stycken i gruppen på fyra ganska hungriga och ofokuserade på detta, men de var ändå med och diskuterade så länge någon annan skrev), då alla var med och varje grupp skrev ner korrekta svar. De fick sedan turas om att berätta sina svar och vi höll en kort diskussion/genomgång om svaren, där vi kopplade tillbaka till bilderna från min PowerPoint.
Sammanfattningsvis anser jag att lektionen gick bra. Det var roligt att se hur engagerade de flesta var och hur mycket de lärde sig. Lektionen precis innan maten är alltid lite rörigare än de andra, men de var ändå med på vad vi gjorde och lyssnade och de allra flesta var intresserade och koncentrerade sig under hela lektionen (ca 40-45 minuter). Det visade sig även när de fick skriva ner svaren att de tagit till sig innehållet och lärt sig mycket. De verkade helt klart gilla att genomföra experimentet och det var tydligt att de snabbt tog till sig information som de koppla till något de själva testat och erfarit på ett konkret sätt.
Jag höll min lektion om (kropps)temperatur med en åk 2:a, samt Viola från min seminariegrupp, som var med och observerade. Min handledare var tvungen att ha hand om eleverna från åk 3 (då klassen är en 2-3:a) och kunde därför inte vara med.
Jag började med att samla in eleverna och sätta dem tre och tre vid tre olika bord i klassrummet (vid ett bord fick de sitta fyra stycken). Jag talade sedan om att vi skulle prata om temperatur och vad som händer i kroppen när vi blir varma eller kalla; hur temperaturen påverkar oss. Jag visade dem vår Concept Cartoon och de fick sedan diskutera med varandra och med mig om egna tankar och teorier, om vad som händer när man blir för varm respektive för kall. Jag gick sedan igenom bilderna i vår PowerPoint och diskuterade hela tiden med eleverna. De fick på så vis vara med och ställa frågor samt komma med egna tankar och idéer.
De flesta eleverna var med hela tiden och tyckte att det var roligt och intressant, medan jag ibland fick säga till ett par stycken som lätt tappade fokus och blev lite rastlösa. Det var dock sista lektionen innan maten och rasten och jag var därför förberedd på detta. Det blev lite kaotiskt med dessa vid vissa tillfällen, men de lyssnade ändå när jag sa till dem och jag försökte byta tempo eller ändra röstläge lite grann för att "förnya" det vi höll på med. I det stora hela skötte de flesta sig ändå väldigt bra.
Efter PowerPoint-delen talade jag om för eleverna att vi skulle genomföra ett litet experiment. Deras intresse väcktes då på nytt och de var ivriga över att få veta vad vi skulle göra. Jag förklarade att vi skulle känna på luften från en hårfön som skulle vara ca 45 grader varmt och sedan även på vatten i en mugg, som också skulle vara ca 45 grader varmt, för att se om luft och vatten med samma grader kändes likadant eller olika. De fick först gissa och säga vad de själva trodde, då ett par stycken trodde att luften skulle vara varmare, medan de flesta gissade på att vattnet skulle kännas varmare. Alla elever fick sedan en och en känna på den varma luften och det varma vattnet och erfara att vattnet kändes varmare, trots att det var samma grader. Efteråt fick de diskutera med varandra och med mig om varför det var så, innan jag gick igenom det med dem och förklarade.
Efter detta skulle jag egentligen genomfört ett till experiment, där tempen skulle tas på eleverna innan de sprang runt skolgården eller stod stilla för att sedan jämföra om temperaturen var annorlunda efteråt, men detta fanns det inte tid till eftersom jag ville göra en sammanfattning i slutet av lektionen för att se om de tagit till sig av innehållet.
I slutet av lektionen delade jag ut penna och papper till dem i de smågrupper de satt i och ställde några enkla frågor som de fick diskutera och skriva ner svaren på, för att se om de tagit till sig något och kom ihåg vad vi pratat om och lärt oss under lektionen. Jag kände att jag fick mycket bra respons på detta (dock var ett par stycken i gruppen på fyra ganska hungriga och ofokuserade på detta, men de var ändå med och diskuterade så länge någon annan skrev), då alla var med och varje grupp skrev ner korrekta svar. De fick sedan turas om att berätta sina svar och vi höll en kort diskussion/genomgång om svaren, där vi kopplade tillbaka till bilderna från min PowerPoint.
Sammanfattningsvis anser jag att lektionen gick bra. Det var roligt att se hur engagerade de flesta var och hur mycket de lärde sig. Lektionen precis innan maten är alltid lite rörigare än de andra, men de var ändå med på vad vi gjorde och lyssnade och de allra flesta var intresserade och koncentrerade sig under hela lektionen (ca 40-45 minuter). Det visade sig även när de fick skriva ner svaren att de tagit till sig innehållet och lärt sig mycket. De verkade helt klart gilla att genomföra experimentet och det var tydligt att de snabbt tog till sig information som de koppla till något de själva testat och erfarit på ett konkret sätt.
Landhöjning
Landhöjning, eller postglacial landhöjning, är jordskorpans höjning i främst Skandinavien och Kanada efter nedtryckningen under den senaste istiden. Detta fenomen började man observera under 1700-talet, då man märkte att jorden höjde sig i Norden. Då trodde man att det var havsvattnet som sjönk undan och kallade fenomenet för ”vattuminskning”, medan vi idag vet att det är landet som höjer sig efter att länge ha varit tungt belastat av den kilometertjocka isen under senaste istiden. Landhöjningen sker inte i samma omsättning överallt, men är i Sverige störst i norra landet vid Bottenvikskusten (där landet höjer sig ca 1 cm/år).
Detta fenomen kallas postglacial landhöjning eftersom den är orsakad av att jordskorpan återvänder till ett automatiskt viloläge efter nedtryckningen av inlandsisen.
En annan slags landhöjning, orogenisk landhöjning, är den landhöjning som sker genom kontinentaldrift, alltså när jordens kontinenter rör sig mot varandra eller kolliderar vilket resulterar i att den ena kontinentalplattan skjuts upp på den andra. Det är så bergskedjor bildas, vilket kallas orogenes.
Norra Europa var under istiden täckt av 2-3 km tjock is. Denna tyngt tryckte ner jordskorpan och när isen sedan smälte började jordskorpan återta sitt ursprungliga läge, vilket resulterade i att landet började höja sig, vilket pågår än idag.
När isen smälte täcktes stora delar av jordskorpan av havet. Den högsta strandnivån efter istiden kallas ”Högsta Kustlinjen”, eller ”HK”. HK vid Skuleskogen vid Ångermanlandskusten är den allra högsta i Sverige, på ca 286 m över nuvarande havsnivå (men det har höjt sig ca 800 m sedan istiden), medan HK längst i söder ligger nära nutidens kustlinje. Områden som förr legat under havets nivå har – och fortsätter – successivt ”lyfts” över havsnivån.
Bild 1: områden över/under HK Bild 2: generaliserad karta av nuvarande
landhöjning i mm/år.
Då istäcket var som tjockast i Skandinaviens centrala delar är landhöjning störst där. Jordskorpan idag höjs t.ex. ca 2 mm/år i Göteborgstrakten och ca 9 mm/år i Norrbottens kustland. I Skåne sker ingen landhöjning alls, utan en landsänkning på ca 1 mm/år.
Där landhöjningen pågått har älvar, åar och bäckar grävt sig djupare ner i jorden, vilket innebör att stabiliteten för slänterna har försämrats, av t.ex. ökad grundvattenströmning. Detta motverkas dock till viss del genom lägre portryck (sänkt grundvattennivå), vilket ger bättre hållfasthet i jorden.
Referenser:
http://www.ne.se/landh%C3%B6jning
http://www.lantmateriet.se/templates/LMV_Page.aspx?id=15100
https://www.msb.se/sv/Forebyggande/Naturolyckor/Skred-ras-och-erosion/Varfor-intraffar-skred-och-ras/Landhojning/ http://sv.wikipedia.org/wiki/Landh%C3%B6jning http://sv.wikipedia.org/wiki/Orogenes
P.S. Det här inlägget blev jätte konstigt och jag har ingen aning om varför. Men innehållet är ändå som det ska ;)
Detta fenomen kallas postglacial landhöjning eftersom den är orsakad av att jordskorpan återvänder till ett automatiskt viloläge efter nedtryckningen av inlandsisen.
En annan slags landhöjning, orogenisk landhöjning, är den landhöjning som sker genom kontinentaldrift, alltså när jordens kontinenter rör sig mot varandra eller kolliderar vilket resulterar i att den ena kontinentalplattan skjuts upp på den andra. Det är så bergskedjor bildas, vilket kallas orogenes.
Norra Europa var under istiden täckt av 2-3 km tjock is. Denna tyngt tryckte ner jordskorpan och när isen sedan smälte började jordskorpan återta sitt ursprungliga läge, vilket resulterade i att landet började höja sig, vilket pågår än idag.
När isen smälte täcktes stora delar av jordskorpan av havet. Den högsta strandnivån efter istiden kallas ”Högsta Kustlinjen”, eller ”HK”. HK vid Skuleskogen vid Ångermanlandskusten är den allra högsta i Sverige, på ca 286 m över nuvarande havsnivå (men det har höjt sig ca 800 m sedan istiden), medan HK längst i söder ligger nära nutidens kustlinje. Områden som förr legat under havets nivå har – och fortsätter – successivt ”lyfts” över havsnivån.
Bild 1: områden över/under HK Bild 2: generaliserad karta av nuvarande
landhöjning i mm/år.
Då istäcket var som tjockast i Skandinaviens centrala delar är landhöjning störst där. Jordskorpan idag höjs t.ex. ca 2 mm/år i Göteborgstrakten och ca 9 mm/år i Norrbottens kustland. I Skåne sker ingen landhöjning alls, utan en landsänkning på ca 1 mm/år.
Där landhöjningen pågått har älvar, åar och bäckar grävt sig djupare ner i jorden, vilket innebör att stabiliteten för slänterna har försämrats, av t.ex. ökad grundvattenströmning. Detta motverkas dock till viss del genom lägre portryck (sänkt grundvattennivå), vilket ger bättre hållfasthet i jorden.
Referenser:
http://www.ne.se/landh%C3%B6jning
http://www.lantmateriet.se/templates/LMV_Page.aspx?id=15100
https://www.msb.se/sv/Forebyggande/Naturolyckor/Skred-ras-och-erosion/Varfor-intraffar-skred-och-ras/Landhojning/ http://sv.wikipedia.org/wiki/Landh%C3%B6jning http://sv.wikipedia.org/wiki/Orogenes
P.S. Det här inlägget blev jätte konstigt och jag har ingen aning om varför. Men innehållet är ändå som det ska ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)