tisdag 1 maj 2012

Landhöjning

Landhöjning, eller postglacial landhöjning, är jordskorpans höjning i främst Skandinavien och Kanada efter nedtryckningen under den senaste istiden. Detta fenomen började man observera under 1700-talet, då man märkte att jorden höjde sig i Norden. Då trodde man att det var havsvattnet som sjönk undan och kallade fenomenet för ”vattuminskning”, medan vi idag vet att det är landet som höjer sig efter att länge ha varit tungt belastat av den kilometertjocka isen under senaste istiden. Landhöjningen sker inte i samma omsättning överallt, men är i Sverige störst i norra landet vid Bottenvikskusten (där landet höjer sig ca 1 cm/år).

Detta fenomen kallas postglacial landhöjning eftersom den är orsakad av att jordskorpan återvänder till ett automatiskt viloläge efter nedtryckningen av inlandsisen.
En annan slags landhöjning, orogenisk landhöjning, är den landhöjning som sker genom kontinentaldrift, alltså när jordens kontinenter rör sig mot varandra eller kolliderar vilket resulterar i att den ena kontinentalplattan skjuts upp på den andra. Det är så bergskedjor bildas, vilket kallas orogenes.


Norra Europa var under istiden täckt av 2-3 km tjock is. Denna tyngt tryckte ner jordskorpan och när isen sedan smälte började jordskorpan återta sitt ursprungliga läge, vilket resulterade i att landet började höja sig, vilket pågår än idag.

När isen smälte täcktes stora delar av jordskorpan av havet. Den högsta strandnivån efter istiden kallas ”Högsta Kustlinjen”, eller ”HK”. HK vid Skuleskogen vid Ångermanlandskusten är den allra högsta i Sverige, på ca 286 m över nuvarande havsnivå (men det har höjt sig ca 800 m sedan istiden), medan HK längst i söder ligger nära nutidens kustlinje. Områden som förr legat under havets nivå har – och fortsätter – successivt ”lyfts” över havsnivån.


          
Bild 1: områden över/under HK           Bild 2: generaliserad karta av nuvarande
                                                           landhöjning i mm/år.



Då istäcket var som tjockast i Skandinaviens centrala delar är landhöjning störst där. Jordskorpan idag höjs t.ex. ca 2 mm/år i Göteborgstrakten och ca 9 mm/år i Norrbottens kustland. I Skåne sker ingen landhöjning alls, utan en landsänkning på ca 1 mm/år.

Där landhöjningen pågått har älvar, åar och bäckar grävt sig djupare ner i jorden, vilket innebör att stabiliteten för slänterna har försämrats, av t.ex. ökad grundvattenströmning. Detta motverkas dock till viss del genom lägre portryck (sänkt grundvattennivå), vilket ger bättre hållfasthet i jorden.


Referenser:



http://www.ne.se/landh%C3%B6jning
http://www.lantmateriet.se/templates/LMV_Page.aspx?id=15100
https://www.msb.se/sv/Forebyggande/Naturolyckor/Skred-ras-och-erosion/Varfor-intraffar-skred-och-ras/Landhojning/ http://sv.wikipedia.org/wiki/Landh%C3%B6jning http://sv.wikipedia.org/wiki/Orogenes



P.S. Det här inlägget blev jätte konstigt och jag har ingen aning om varför. Men innehållet är ändå som det ska ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar