torsdag 31 maj 2012

Teknik i barnens värld

Barn och elever i alla åldrar stöter på naturvetenskapliga och tekniska ting i vardagen hela tiden. Naturvetenskap kan bl.a. kopplas till att ha mer och tjockare kläder på sig på vintern, men mindre och lättare kläder på sig på sommaren; växter och djur de kommer i kontakt med; datorer, TV-spel, o.s.v. Det finns hur mycket som helst. Något jag har tänkt på är att vi som studenter och framtida lärare kan använda oss av det som finns runtomkring dem, som de kan om och har koll på, till att hjälpa dem växa som individer och stärka deras självbild.

Ta något så simpelt som att hjälpa sin fröken med hennes mobiltelefon, till exempel. En dag när det var dags för mig att åka hem från min VFU-plats kom en av eleverna i den ena årksurs 3 jag är i fram till mig och frågade vad jag hade för telefon, då jag tog upp den för att ringa ett samtal. Jag svarade att jag har en iPhone 4S och han berättade glatt att hans föräldrar lovat honom en iPhone 5. Jag frågade honom om det fanns någon skillnad på telefonerna och han svarade att "Njaa, inte precis tror jag, men den ser lite annorlunda ut och går lite snabbare och det finns kanske fler appar till den".
Han frågade sedan om jag hade några spel på mobilen och jag lät honom titta på dem för att se vilka det var. Han påpekade då att skärmen på min telefon var lite svag i ljusstyrka så att det var lite svårt att se i vissa vinklar. Jag tyckte egentligen inte att skärmen var mörk och jag visste hur man ändrar ljusstyrkan, men jag sa till honom att han hade rätt och frågade om han kunde hjälpa mig att ändra. Hans ansikte sken genast upp och sa "Ja, jag vet hur man gör, jag hjälper dig!". Han gick in på rätt inställningar och ändrade så att skärmen blev ljusare och bad mig säga stopp när det var som jag ville ha det. Jag tackade honom så mycket och han sträckte stolt på sig för att han kunnat hjälpa en fröken.

Poängen med detta är att det finns mycket teknik som dagens 20-åringar vuxit upp med och nästan automatiskt förstår sig på, men som 50-åringar kanske inte gör. På samma sätt är det mycket som dagens barn konstant kommer i kontakt med och kanske därför vet mer om eller kan bättre än vi vuxna, vare sig vi är 20 eller 50 eller 80 år gamla. Istället för att som lärare bestämma sig för att använda något annat, som vi kan, borde vi kanske be barnen om hjälp. De får då använda sig av sina färdigheter och känna att de är viktiga; att vuxna kan behöva deras hjälp precis som de behöver vår.

Teknik finns överallt och den vardagliga teknik barn och elever konstant har omkring sig kan inte bara hjälpa dem i deras fortsatta utbildning om just teknik, utan för att växa som personer och känna sig nyttiga för människorna omkring dem, och hela samhället - vilket även gäller naturvetenskap, förstås!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar